Test av semlor i Malmö

Inklämd på en sidogata en bit ifrån St: Knuts torg, blott ett stenkast från välkända Folkets Park, hittar man bageriet Söderberg & Sara. En semla härifrån ser petit ut men har samtidigt ett överflöd av sockersött innehåll att bjuda på. Det är frikostigt med grädde snyggt vispat över bullen, detsamma kan dock inte sägas om florsockret som var i snålaste laget.

Smakrik mandelmassa

Man kan tydligt se hur mandelmassan tittar ut underifrån gräddbädden och locket är elegant skuret till en triangel. Grädden är dock aningen för smaklös för panelens smak men det kompenseras snabbt av mandelmassan som har generösa bitar av hackad mandel i sig. Här snackar vi riktig mandelsmak! Det är inte överdrivet sött, utan väldigt lätt att äta.

Kardemumman i brödet kunde stundtals upplevas som oerhört stark och det delar testpanelen. Någon fann det för starkt medan andra tyckte det var precis rätt kardemummastyrka. Tillsammans utgjorde dock mandelmassa och grädde en riktig höjdare som tillhör toppskiktet i testet.

Inne på St: Gertrud har det sen många år flyttat in en portugisisk konditor med fransk skolning, som även gör klassiska svenska kreationer. Semlan är inget undantag. Här har vi ännu en utmanare till skönhetstävlingen, för Patisserie Davids bulle är en riktig skönhet med sitt vackert bubbliga bröd och fint snurrade grädde.

Sötma i grädden uppskattas

Den enda missen är baskern till lock som inte lyckades vara riktigt lika väl triangel-skuren som hos andra semlor i testet. Detta är även den enda semlan i testet där den luftiga och fluffiga grädden har en försiktig sötma, något panelen uppskattar.

Mandelmassan hade inga märkbara bitar av hackad mandel, vilket innebär att konsistensen var mer som en smet, men hade likväl en smak som gick hem. Bullen vi testade hade eventuellt en ojämn fördelning av kardemumma, vilket ledde till att åsikterna skiftade i varje tugga. Inledningsvis kändes kardemumman sparsam men senare bjöd den på en av testets bästa kardemummasmaker. Vi märkte även av en försiktig sälta i Davids bulle och det gillade vi. Detta var helt enkelt en mycket lättäten semla.

Vi kan såklart inte göra ett semmeltest utan att testa något annorlunda och lite galet - och då är det lilla konditoriet längs Bellevuevägen den perfekta platsen att besöka. De har nämligen wienersemla och klassiska semlor i smaker som choklad, blåbär, Nutella, Cointreau och något så ovanligt som en semla med gin & tonic-smak. Vi vet redan att de har utmärkelser för sina semlor, så det kändes som den perfekta platsen att testa något nytt och spännande.

Det som slår oss först är såklart hur semlan är vackert utsmyckad med lime och ett strå av randig choklad – nästan som ett sugrör. Bullen är förhållandevis stor och har en lagom mängd grädde men ett torrt, urgröpt och fult lock. Sammantaget är presentationen sådär.

Lätt och luftig semla

Något annat vi märkte direkt när vi lyfte semlan, var hur lätt och luftig den var. I brödet kunde vi känna en tydlig karaktär av kardemumma. Övriga smaker var lite svårare att placera och definiera. Vi är ganska säkra på att grädden hade fått sig en sammandrabbning med gin medan den smetiga mandelmassan häckade på limesmaken. Här var det både sött, surt och beskt. En otroligt vågad kombination av smaker.

Panelen gick isär. Den som faktiskt tycker om gin & tonic tyckte att smakupplevelsen var väldigt intressant och spännande medan till exempel Cointreu-bullen som vi har testat utanför semmeltestet, kändes ganska platt i jämförelse trots att den lät spännande på pappret. Om du känner dig äventyrlig med dina semmelköp kan det inte gå fel att besöka Belluvue för att hitta just den smak du gillar.

Här har vi testets största deltagare. Ingen annan fastlagsbulle kom egentligen i närheten av denna frikostiga bamse till bulle som kommer ifrån bageriet St. Jacob, ett bageri som man kan finna lite här och var i Malmö.

Nostalgiska smaker

Panelen känner direkt hur den påminner dem om barndomens semlor både vad gäller form och storlek men kanske framförallt när det kommer till smaken på mandelmassan. Den lutar nämligen lite mot marsipan-hållet. Undantaget är de hackade mandelbitarna som ger ätupplevelsen lite av en modern twist.

Även utseendemässigt känns denna semla klassisk på ett ganska tråkigt vis. St. Jacobs semla är lite av ett ymnighetshorn av grädde, bröd och mandelmassa och med ett generöst stänk av florsocker. Men bullen vi fick gav oss tyvärr lite av en dagen efter-känsla - även om delar av panelen gillade det lätt fuktade och något sega brödet. Kardemumman är där men den är ojämnt fördelad.

På det stora hela bjuder St. Jacobs på en generös men ganska platt smakupplevelse.

Bageri Leve är ett bageri mitt i stan vid Triangeln som vänt på bageridygnet och bakar hela dagen istället för på morgonen. På så sätt kan de leverera nybakta och saftiga bakverk under vakentimmarna. Deras fredagsmunkar är fantastiska men semlan blev tyvärr en besvikelse.

Gräddersättningen gör en besviken

Det föll på Leves lott att leverera en schysst vegan-semla och det lyckades de med ur nästan varenda aspekt, utom när det kom till grädden. Grädden var en skapelse av havremjölk, vanilj och socker och smaken gjorde att en i testpanelen ryggade tillbaka. Grädden lämnade även efter sig en märklig beläggning på tungan. Det var ingen hit, trots att panelen verkligen gick in med öppet sinne.

Det var väldigt synd då Leve i övrigt gjorde otroligt bra ifrån sig. Bullen hade rikligt med vegangrädde, de leverade den absolut bästa bullen med en tydligt karaktäristisk smak och doft av kardemumma. Den var även finast rent färgmässigt med sin gyllenbruna ton.

Mandelmassan hade en smetig konstisens och här fanns det inga hackade bitar men smaken var likväl riktigt härlig. Det kan mycket väl vara så att Leves ordinarie semla är en fullträff, men vegangrädden i det här fallet var inte vår kopp av te.

Man kan inte göra ett semmeltest i Malmö utan att besöka ett av stadens mest klassiska konditorier för att se vad de kan tänkas erbjudas.

Snål med grädde och stort lock

Hollandia på gågatan i Malmö erbjuder sin bulle i tre olika storlekar och även i saffransutförande. För testet valde vi den mellanstora klassiska bullen och skred till verket. Här var det väldigt snålt med grädde och ett väldigt stort lock. Vi hoppades hitta en skattgömma av grädde under locket men blev besvikna nät vi lyfte hatten av bullen.

Platt och trist bulle

På det stora hela är bullen ganska platt och tråkig att se på. Då är det tur att mandelmassan levererade en förnäm smakupplevelse. Det är lite mer i marsipan-stil men panelen tyckte om den. Detsamma kan tyvärr inte sägas om brödet som upplevdes torrt och hade en mjölig och märklig bismak. Även mängden florsocker på locket tillhör testets mest snåla spridning.

Hollandias semla räddas av mandelmassan men övriga komponenter var en besvikelse. Allt var så ojämnt fördelat att mandelmassan tog över helt.